Ok! Nu är det dags!

Ok, det var ett bra tag sedan jag skrev något här nu, så nu är det dags!

En hel del har hänt sedan sist, det rör på sig kan man säga. Sedan slutet av januari har det inte varit så tomt på jobbfronten som jag hade trott att det skulle vara. Det var väl under veckan efter att jag kom hem från pianolärarviket som det inte hände så mycket i jobbväg. Jag var mest i skolan och övade och repade, vilket i sig var en befrielse på många sätt. Jag vet inte när jag övade så mycket senast. Och man måste verkligen hålla igång sitt instrument, det är en färskvara.

I alla fall, denna blogg handlar ju mest om att hitta vägen till sin karriär - så nu ska ni få mina senaste nyheter...

Som jag skrev för några veckor sedan, fick jag helt plötsligt 3 olika extraknäck. Så jag har bland annat varit ute och rest lite mellan 21-24 februari. Jag fick jobba som ambassadör för LTU på 2 olika Nolia-mässor, en i Sundsvall och en i Östersund. Det hela gick ut på att jag tillsammans med 4 andra personer höll till i en monter dit vi bjöd in mässbesökare (i huvudsak gymnasieelever) för att berätta om och svara på frågor om LTUs olika utbildningar. Målet var att intressera besökare till att ta reda på mer och söka till LTU. Det hela gick väldigt bra och det var riktigt kul att snacka med folk. Intresset varierade ju en hel del men några var genuint intresserade av våra utbildningar. Det var rätt intressant att se vad som rörde sig i gymnasieelevernas huvuden. Många var inne på att plugga vidare om ett tag, medan vissa ville jobba direkt. Men jag fick också höra många "Ingen aning!" Jag känner igen mig själv i den åldern. Så många val! Fast lika mycket kände jag egentligen igen mig själv i hur det är just nu. Även om jag har mål och visioner om vad jag vill göra, känns min framtid på många sätt som en stor dimma. Jag är också vid ett vägskäl.

Hur som helst, jag är otroligt glad att jag åkte på den här jobbresan. Förutom att se andra delar av Sverige, få jobba och träffa lite gamla vänner, så är jag glad att jag fick jobba med just de personer som var med. Alla var positiva och kul att hänga med och jag kände att jag fick mycket utbyte - speciellt då vissa av oss var i fasen mellan utbildning och framtida karriärer. Skönt att vara fler i samma båt.

När jag kommit hem dröjde det inte länge förrän chefen på städfirman hörde av sig. Så, nu har jag jobbat i helgen och det blir jobb måndag-lördag nästa vecka. Visserligen bara förmiddagar, men det känns bra, då kan jag satsa på musikrelaterade projekt under eftermiddagarna. Jag har faktiskt skurit ner på lite kurser nu. Jag märker att det blir för tungt att plugga 100%, extraknäcka, skriva musik OCH starta upp företag samtidigt... Ja, bara genom att läsa det svart på vitt ser jag att det är för mycket!

Det ena städjobbet jag har fått - det som är på helger - är på en industrilokal utanför Piteå. Det var mer intressant än vad jag trodde att få komma dit på introduktion. Det kändes som att vi 4 som ska jobba där blir sedda som en del av arbetslaget, trots att vi kommer från en extern firma. Vi fick en ingående presentation av företaget och dess produkter men också en säkerhetsgenomgång och rundvandring i själva verkstaden. Där var det robotar som under personalens övervakning producerade i högt tempo! Vad mycket jag aldrig skulle ha tänkt på om jag inte sett denna verkstad. Vem har uppfunnit de här robotarna? Vem har kommit på hela systemet som verkstaden drivs efter? Jag skulle aldrig kunna komma på något sånt! Vilken komplexitet som ligger bakom allt!

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om den verkstaden och hur det varit att jobba där hittils, men jag tror att jag besparar er för nu, ni har redan läst ganska mycket! Istället ska jag ut i solen och gå en sväng! Au revoir!

Städjobb och företagsplanering

I måndags morse kl. 7 blev jag officiellt en del av städbranschen igen. Jajjemen! Fick kliva upp alldeles för tidigt (enligt mig). Ändå kom jag iväg lite sent och trots att jag gick så fort jag orkade kom jag någon minut för sent... Inte bra första dagen. Som tur var så var inte chefen på plats just då, utan min kollega som skulle "lära upp" mig i de lokaler hon brukar städa. Och hon var hur gullig som helst! Lätt att ha och göra med, jordnära och hon hade humor. Så det var inga problem alls! På morgonen jobbade jag på Nolia i Pite. Fick dammsuga hela Valdino, köra sån där golvmaskin som både dammsuger och våttorkar och städa toaletter. Pissoarer är inte kul alltså! På eftermiddagen for vi till ett företag i Öjebyn och städade kontor, omklädningsrum och toaletter. I morse var det städ på Nolia igen, den här gången fick jag städa konferenslokaler, ganska soft faktiskt.

Det slitigaste var helt klart att ta sig upp, annars var det faktiskt ganska lugnt. Jag kommer ihåg vilka sidor jag gillade med städjobb (städade ju för 6 år sedan på olika ställen i Stockholm). Dels får man ju en hel del motion - något jag verkligen behöver. Men sedan är det ju också ett ganska tankebefriande jobb. Man kan göra sitt med man man kan tänka på andra saker. Jobbigt är det väl bara när det blir stressigt. Men jag påminns också om att jag inte vill ha det här som ett långvarigt yrke. Därför passar det mig bra att bli inringd när jag behövs. Både min kollega och min chef tyckte att jag fixade jobbet bra. Det är kul att få beröm, även om jag som sagt inte planerar att göra karriär inom yrket!

Annars då? Jag har äntligen registrerat mitt företag! Efter en hel del tjorv däremot. För att kunna registrera företag via internet måste man ha e-legitimation, vilket jag har. Däremot, om man har Mac och e-leg via en viss bank så strular detta enormt mycket. Man kan registrera företaget hos Verksamt. Har lyckats logga in där via Mac en gång men efter det har det inte gått. Trist, speciellt när jag i måndags skulle få hjälp av Greta för att göra detta klart. Vi fick helt enkelt gå igenom pappersformuläret och där fylla i alla uppgifter. Men som tur är har vi en PC hemma, så idag har jag reggat klart!! Det löste sig alltså, men Verksamt måste inse att fler och fler har Mac - det håller inte att det ska strula så mycket! Lite av ett I-landsproblem egentligen :)

Idag har jag planerat vidare lite och räknat på vilka priser jag ska ta ut i företaget. Det är en fin balansgång kan jag säga. För det första vill man ha skäligt betalt för sitt arbete. För det andra vill man inte att kunden ska tycka att det är för dyrt. Men å andra sidan går ju majoriteten av det kunden betalar till moms och egenavgifter. Så om jag vill ha ut 100 kr för ett jobb måste jag få in ca 270 kr av kunden! Så ni ser, det är ett ständigt laborerande. Däremot kan man ju motivera sitt pris på olika sätt. Jag kan säga att det mesta går till sociala avgifter, samt att jag faktiskt lägger ner minst lika mycket tid på planering som själva pianolektionen äger rum. För mig håller det. Hoppas att det finns framtida elever som tycker likadant!

Nu ska jag inte tråka ut er med mer matte :) Nåja, jag känner mig faktiskt mer motiverad än jag gjorde för några veckor sedan, vilket är härligt! Hoppas att jag under de närmsta månaderna kan bygga en bra grund för mitt företag. Ska bli spännande att se vad som händer!

Nu är det lunch och sedan rep av coola Steely Dan-låtar!

Veckouppdatering!

De senaste dagarna har varit väldigt händelserika. Inga extrema saker har hänt men min stressnivå har legat ganska högt. Det beror nog mycket på att jag helt enkelt har en ganska låg stresströskel och har lätt att stressa upp mig. Jag jobbar på att bli bättre på det, genom att försöka bryta de tankemönster som gör mig stressad. Ibland funkar det men det är fortfarande lång väg tills jag blir en mer stressfri människa.

Hur som helst, den här bloggen ska ju berätta om min karriärmässiga utveckling, så självfallet ska jag berätta vad som hänt där den senaste veckan!

Som jag skrev i mitt senaste inlägg så hade jag ju ett jobbmöte inbokat i torsdags. Så på torsdagsförmiddagen begav jag mig genom minusgrader, iklädd täckbyxor och tjock vinterjacka till en städfirma nere på stan. Jag fick träffa den lokala chefen och prata lite. Hon sa, precis som tidigare, att det inte finns några fasta jobb men att hon är i behov av extrapersonal som kan rycka in och städa ibland. Så hon vill sätta in mig på några pass redan nu så att jag lär mig. På måndag ska jag följa med en av personalen från kl. 7 (!) på morgonen till en bit in på eftermiddagen och lära mig om några olika lokaler... Blir spännande.

Samma dag som jag fick extraknäcket åkte jag på 2 till korttidsjobb. Dels ska jag skicka ut marknadsföring för Piteå Sommarakademi till några olika musikutbildningar runt om i landet. Sedan ska jag i slutet av februari ut på några mässor som studentambassadör för LTU nere i Sundsvall och Östersund. Resa, boende + lön får jag - det tackar jag inte nej till!!! Så helt plötsligt har jag väldigt många bollar i luften. I torsdags var jag väldigt uppe i varv och kände dilemman över hur jag ska hinna och orka med allt.

Det slutade med att jag gjorde en mindmap där jag radade upp vad jag hittils har tagit på mig, och försökte bena ut hur jag ska prioritera alla områden. Jag kom fram till att det är 3 områden som är viktiga för mig just nu:

Mitt företag

Anställning/ekonomisk trygghet

Skriva låtar tillsammans med ett team som jag nyligen har börjat samarbeta med

Det som alltså kommer i senare hand är de kurser jag läser på skolan och mitt körkort. Körkortet behöver ju inte ta upp mer tid än någon timme i veckan, till att börja med. Sedan satsar jag på att trappa upp det ju mer jag lär mig. Det är väl hur jag prioriterar skolan som är ett dilemma. Jag läser kurser i 4 olika instrument just nu. Att utvecklas inom ett instrument kräver övningstid. Samtidigt är det jobb som är viktigare just nu, för jag är trots allt utan ekonomisk inkomst. Det känns bara trist, för jag vill hålla igång min övning så mycket det går. Och det känns trist mot mina lärare om jag inte kan genomföra mina kurser. Samtidigt vet jag att jag kan utvecklas, även om jag kanske måste prioritera ett instrument mer än ett annat under vissa veckor. Och jag vet att mina lärare skulle förstå om jag kommer och säger, "Jag har jobb och företag att ta hand om och hinner tyvärr inte plugga mer nu." De förstår att min tid som student är förbi.

Efter att ha kommit till de insikterna känns livet faktiskt ganska ljust. Företaget kan snart startas och där ska jag också satsa mycket. Det är en annan historia som jag får ta i nästa inlägg, för nu ska jag snart ut på långpromenad.

Hoppas du som läser har en skön helg!

Back in town!

Hej på er!

Nu är jag tillbaka i Pite igen efter 2 veckors jobb i Stockholm. Hade ju tänkt uppdatera om mitt arbete men 2 veckor flöt på fort och tiden bara försvann i förberedelser, jobb och musikarrangering... Det har varit väldigt givande att få undervisa i piano. Väldigt tacksamt också, för att den ordinarie läraren hade förberett så mycket, så det blev inte så tungt med förberedelser trots att jag skulle ha närmare 40 elever.

Jag har definitivt fått fundera över min metodik och mitt bemötande mot elever. Jag har märkt vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Och funderat över vad jag som lärare hade kunnat göra annorlunda de gånger som jag inte kände att jag nådde fram till eleverna. Lyckligtvis var de gångerna bara någon enstaka, så jag känner i överlag att jag gjort ett bra jobb. Det har gett mig större självförtroende att jobba som pianolärare och hoppas att jag kan ha fler elever i vår.

Väl tillbaka i Piteå tog jag det jättelugnt under helgen och det behövdes verkligen. Idag har jag ägnat förmiddagen åt att söka på olika jobbannonser och ringa olika arbetsgivare. Inga napp direkt. DÄREMOT fick jag just samtal från en städfirma som jag frågade efter jobb hos för en dryg vecka sedan. De ville att jag skulle komma in för ett möte nu i veckan. Vet inte vad det innebär för jag fick inget napp hos dem när jag ringde, men jag hoppas det blir något av det!

Nu är det lucnh som gäller. I eftermiddag ska jag börja ta tag i mitt företag!

Pust...

Sitter på en buss på väg ut till flygplatsen. Dags att flyga till Stockholm och jobba! Det känns lite nervöst men mest kul! Alltid intressant att träffa och undervisa nya människor. Framförallt fundera över hur man bemöter dem. Håller på att varva ner från en dag som varit rätt intensiv. Jag var trött i morse så jag kom inte upp när jag planerat men jag har hunnit mycket ändå! Mest har jag fixat de sista praktiska sakerna inför resan men jag har också hunnit ta en jobbsökarpromenad - alltså gått på stan och visat upp mig och delat ut CVn på några ställen. Det blev inget napp någonstans, vilket jag ärligt talat inte förväntat mig. Här var jag inne: 

- Turistbyrån. Deras chef var inte inne men jag ska maila henne. 

 - COOP. Chefen var inte heller inne men jag lämnade mitt CV och ska återkomma. 

- Gallerix. De behövde ingen men jag kunde komma tillbaka senare i vår och kolla om de behöver sommarpersonal. 

- Ett café/tébutik. De behövde ingen. 

- Bokhandeln i gallerian. De kanske behöver extrapersonal så jag lämnade mitt CV. 

- Lokala ICA-butiken. De behövde bara ibland men då skulle det vara nån med butikserfarenhet. En riktig klassiker - de kräver erfarenhet men hur ska jag få det om jag inte får chansen? 

Så, inget napp. Men jag känner mig inte särskilt nedslagen över det. Jag måste helt enkelt försöka, även om det blir många nej. Dessutom blev promenaden några km lång vilket inte var fel alls! :) Nu börjar jag bli snurrig av att skriva och åka buss samtidigt, så jag ska bara softa. Men det kommer uppdateringar om hur det är att vara pianolärare i några dagar!

Var kommer jag ifrån och vad händer nu?

Tänkte att innan jag börjar gå in på vad som händer under dagarna, så får ni veta lite om vad jag haft för mig hittils. Det ska inte bli någon roman, det sparar jag till senare i livet :) Men lite smått och gott så ni får en bild av mig. 

Jag bor i Piteå, i Norrbotten, sedan 5 och ett halvt år tillbaka. Innan dess bodde jag i en Stockholmsförort större delen av min uppväxt. Sedan jag var i yngre tonåren visste jag att jag ville ha en karriär inom musik. Jag började spela piano när jag var 6 år, sjöng mycket i kör och hamnade så småningom på ett etablerat musikgymnasium. Efter det har det blivit folkhögskola och till slut musikhögskolan. Ganska tidigt, under högstadietiden, började jag skriva poplåtar hemma på mitt rum. Däremot blev de inte framförda någonstans. Jag tyckte det var läskigt att visa upp dem för andra och tvivlade på min egen förmåga att sjunga dem själv. Det var först under gymnasiet som jag tog det för mig stora steget att ta med låtar till ensembler jag var med i. Oj, vad läskigt det var! Rätt utelämnande känsla alltså... Men mottagandet blev positivt av både klasskompisar och lärare, vilket ju gav mig en boost som låtskrivare. Efter gymnasiet stod det ändå ganska still låtskrivarmässigt. Det blev någon då och då men det här drivet att spela upp dem offentligt fanns inte där så mycket som jag nog innerst inne ville att det skulle finnas. Ändå hade jag börjat känna mer och mer att det var i mitt låtskrivande som jag hade mitt personliga intryck, mer än i mitt spelande.

Möjligheten att få utveckla mitt låtskrivande på riktigt visade sig när en kompis tipsade mig om arr&komputbildningen (arrangering & komposition) i Piteå. Jag sökte, tyckte det verkade som rätt plats, kom in, började...Och dessa år har varit hur bra som helst på många sätt. Jag har dessutom fortsatt min bana med att läsa till lärare också. Och jag har till slut producerat min första egna konsert med egenskrivna låtar, och jag vågade äntligen sjunga! Vill du höra hur det lät, gå in på min myspace.

Så nu, vad vill jag NU?

Drömmen är att fortsätta skriva och arrangera musik till större del. Men det finns också ett behov att få ett utbyte med andra, att vara social. Där kommer läraryrket in. Jag vill helst jobba på ett gymnasium, en medborgarskola, en kulturskola, folkhögskola, eller ett annat ställe där det är eleverna själva som valt att vilja lära sig mer om musik. Så, där står det, svart på vitt!

Och verkligheten då? De flesta musiklärarjobben som ligger ute är klasslärartjänster på grundskolor. Jag har tänkt att jag kanske får ta såna tjänster till att börja med. Det kan jag fortfarande tänka. Men sedan när jag känner efter, så vet jag att detta sätt att arbeta - att behöva undervisa i ofta väldigt stora grupper, där det kan vara svårt att nå alla.... Jag är helt enkelt inte så inspirerad till det. Och då kommer jag inte göra ett bra jobb, det vore orättvist mot eleverna. Att jobba som lärare i en grundskola är ju helt rätt yrke för vissa, och ett kul yrke - ett beundransvärt yrke. Men om jag inte brinner så mycket, eller inte är inspirerad till så stor grad - då kommer jag inte att orka. Och man måste ju trivas. Kanske skulle jag känna annorlunda om jag faktiskt tog ett jobb i grundskolan och lärde känna eleverna, fick in en bra rutin osv. Det vet jag ju inte. Så, vilket typ av lärarjobb jag faktiskt ska ha, det är ett dilemma.

Jag har haft turen att få ett vikariat som pianolärare under de 2 kommande veckorna. Så helt arbetslös är jag inte! Ska ner till Stockholm och undervisa, så det blir schysst att byta miljö också. Så 2 veckor framöver vet jag lite mer om livet. Längre än så vet jag inte. Jag har mina mål, men jag tror på att behålla vissa av dem för mig själv, det känns bättre då. Men om något känns värt att berätta så kommer jag göra det!

Det här inspirerade mig idag. Läs gärna!

Var är jag om ett halvår?

Hej på dig!

Jag är en i stort sett utexaminerad student på 26 år. Jag lämnade in mitt examensarbete för en vecka sedan och har egentligen inget mer jag behöver göra för att ta ut en examen. Så nu är det dags. Ut i verkligheten. Helt plötsligt har jag inte en aning om vad som händer känns det som. Idag vet jag vad jag gör, imorgon gör jag det likaså - men om 6 månader...inte en susning! Jag kan inte säga att jag är 100% arbetslös, för jag har ett vik som pianolärare de kommande 2 veckorna. Däremot kan jag inte säga att jag har en fast inkomst. Men jag är inte sysslolös. Jag söker, efter det liv jag nu ska leva efter mina studier. Efter nya rutiner. Visst är livet det jag lever NU. Men det känns som att jag börjar om igen, och att det kommer ta tid innan mitt nya liv hittar sin rätta form. Därför kommer den här bloggen inte bara handla om att vara arbetslös. Det är en sökandes blogg.

Här kommer jag avslöja vad jag gör, vad jag vill göra, hur jag mår, vad jag känner...Det kommer inte bli någon spikrak berättelse till hur man når framgång, utan helt enkelt beskriva allt - både positivt och negativt. Vad som händer återstår att se. För mig blir det lite av en terapiform, och ett forum där jag ser svart på vitt hur jag tar mig fram. Så, om du är nyfiken, kom tillbaka och läs...det kommer snart mer! Kanske du är i en liknande situation, då får du gärna berätta om vad just DU känner!


Det var allt för nu!


/Venlis