Tänkte att innan jag börjar gå in på vad som händer under dagarna, så får ni veta lite om vad jag haft för mig hittils. Det ska inte bli någon roman, det sparar jag till senare i livet :) Men lite smått och gott så ni får en bild av mig.
Jag bor i Piteå, i Norrbotten, sedan 5 och ett halvt år tillbaka. Innan dess bodde jag i en Stockholmsförort större delen av min uppväxt. Sedan jag var i yngre tonåren visste jag att jag ville ha en karriär inom musik. Jag började spela piano när jag var 6 år, sjöng mycket i kör och hamnade så småningom på ett etablerat musikgymnasium. Efter det har det blivit folkhögskola och till slut musikhögskolan. Ganska tidigt, under högstadietiden, började jag skriva poplåtar hemma på mitt rum. Däremot blev de inte framförda någonstans. Jag tyckte det var läskigt att visa upp dem för andra och tvivlade på min egen förmåga att sjunga dem själv. Det var först under gymnasiet som jag tog det för mig stora steget att ta med låtar till ensembler jag var med i. Oj, vad läskigt det var! Rätt utelämnande känsla alltså... Men mottagandet blev positivt av både klasskompisar och lärare, vilket ju gav mig en boost som låtskrivare. Efter gymnasiet stod det ändå ganska still låtskrivarmässigt. Det blev någon då och då men det här drivet att spela upp dem offentligt fanns inte där så mycket som jag nog innerst inne ville att det skulle finnas. Ändå hade jag börjat känna mer och mer att det var i mitt låtskrivande som jag hade mitt personliga intryck, mer än i mitt spelande.
Möjligheten att få utveckla mitt låtskrivande på riktigt visade sig när en kompis tipsade mig om arr&komputbildningen (arrangering & komposition) i Piteå. Jag sökte, tyckte det verkade som rätt plats, kom in, började...Och dessa år har varit hur bra som helst på många sätt. Jag har dessutom fortsatt min bana med att läsa till lärare också. Och jag har till slut producerat min första egna konsert med egenskrivna låtar, och jag vågade äntligen sjunga! Vill du höra hur det lät, gå in på min
myspace.
Så nu, vad vill jag NU?
Drömmen är att fortsätta skriva och arrangera musik till större del. Men det finns också ett behov att få ett utbyte med andra, att vara social. Där kommer läraryrket in. Jag vill helst jobba på ett gymnasium, en medborgarskola, en kulturskola, folkhögskola, eller ett annat ställe där det är eleverna själva som valt att vilja lära sig mer om musik. Så, där står det, svart på vitt!
Och verkligheten då? De flesta musiklärarjobben som ligger ute är klasslärartjänster på grundskolor. Jag har tänkt att jag kanske får ta såna tjänster till att börja med. Det kan jag fortfarande tänka. Men sedan när jag
känner efter, så vet jag att detta sätt att arbeta - att behöva undervisa i ofta väldigt stora grupper, där det kan vara svårt att nå alla.... Jag är helt enkelt inte så
inspirerad till det. Och då kommer jag inte göra ett bra jobb, det vore orättvist mot eleverna. Att jobba som lärare i en grundskola är ju helt rätt yrke för vissa, och ett kul yrke - ett beundransvärt yrke. Men om jag inte brinner så mycket, eller inte är inspirerad till så stor grad - då kommer jag inte att orka. Och man måste ju trivas. Kanske skulle jag känna annorlunda om jag faktiskt tog ett jobb i grundskolan och lärde känna eleverna, fick in en bra rutin osv. Det vet jag ju inte. Så, vilket typ av lärarjobb jag faktiskt ska ha, det är ett dilemma.
Jag har haft turen att få ett vikariat som pianolärare under de 2 kommande veckorna. Så helt arbetslös är jag inte! Ska ner till Stockholm och undervisa, så det blir schysst att byta miljö också. Så 2 veckor framöver vet jag lite mer om livet. Längre än så vet jag inte. Jag har mina mål, men jag tror på att behålla vissa av dem för mig själv, det känns bättre då. Men om något känns värt att berätta så kommer jag göra det!
Det
här inspirerade mig idag. Läs gärna!
